Sverige på cykel

Vi vaknade i Kristianstad och Simon var jättetaggad på att ta sig ända fram till Smygehuk och jag (Robin) kände att det hade varit skönt att ta sig dit med. Även om jag var något tröttare eftersom jag sovit lite dåligt. När jag fyllde på vatten så kom campingvärden och jag var tvungen att, av ren nyfikenhet, ta reda på varför man måste ha campingkort. Jag berättade att jag hörde i Norrland att det blir billigare om man har campingkort, men värden sa att det inte blir någon skillnad med priset, med eller utan kort. Hon berättade att det hade med förmåner och rabatter att göra, som man kan få hem i brevlådan och i vissa fall att det kunde röra sig om en föräkringsfråga. Jag berättade att vi hade blivit avvisade från campingen eftersom vi inte hade campingkort. Campingvärden tyckte att det var dåligt gjort av den campingen, men berättade också att många "finare" campingar gör så. Så det verkar vara någon typ av fixidé att man ska ha campingkort. Men om man ska se det från den ljusa sidan, vilket vi ska göra, så ledde det till att vi kunde komma närmare Smygehuk än vi hade tänkt. Sedan gav vi oss iväg. Vi bestämde oss för att ta vägen genom Ystad. 

 

 

Vägen till Ystad är både backig och sker i motvind så det var mycket tuffare än vi hade trott. Många vi hade pratat med sa att Skåne skulle vara platt så det var den inställning vi hade, men vägen var väldigt backig. Men vi redde ut det med. 

 

Redan vi kl 15.30 så anläder vi till Ystad. Där åt vi en burgare på ett gatukök. Sedan for vi vidare mot Smygehuk på väg 9. Vägen där var som vi blev utlovade. Den var plan, separerad från trafik och gick brevid havet. Så den var väldigt vacker. I detta tillfälle kändes det som man faktiskt hade klarat av resan. VI kunde njuta.

 

 

Vi pratade om allt möjligt. Vi började prata om våra cyklar och jag (Robin) säger till Simon: "Det är skönt att min cykel inte har krånglat nånting och jag är glad för det. VI har inte ens haft en punktering och det är gött". I detta ögonblick, när jag sagt detta, pyser mitt framhjul till och jag får en punktering. Så på känslan av att vi har klarat den här resan och "vunnit" så blir det ett otroligt antiklimax när vi konstaterar att det är en punktering. Simon cyklar i förväg och hittar en camping och jag går med cykeln, ca en kilometer, dit. Sedan på campingen bytte jag däcket. Det gick ganksa fort.